Social distansering och arbetsfördelning mellan män och kvinnor

• Vem äger frågan om jämställdhet?
• Varför har det inte hänt mer sedan #metoo? Vems ansvar är det?

Ett svar på dessa frågor kan finnas i de sociala flöden som i dessa dagar fylls av bilder och berättelser kring hemmakontoret och de nya förutsättningar vi möter där; barn och datorer som samsas på samma bord, bakgrundsbilder som avslöjar personliga inredningsstilar, familjemedlemmar som passerar i bakgrunden och blir deltagare i arbetsmöten etc. Den privata sfären har flyttat in på jobbet och jobbet har flyttat in i hemmet. Det innebär att gränserna mellan de privata och de publika har suddas ut.

Den ’flexibla arbetsplatsen’ är en konkret åtgärd som flera företag erbjuder för att underlätta återgången till arbetslivet efter barnabörd. ’Flexwork’ blev svaret på frågan hur företagen kunde underlätta för kvinnor att i större omfattning delta i arbetslivet men som för många kvinnor i praktiken blivit ett hinder för att ta sig ur hemmet. Man glömde ifrågasätta huruvida det är kvinnan som ska fortsätta ta det största ansvaret för den domestika sfären efter att barnen väl en gång är satta till jordelivet. Det är inte av naturen givet att kvinnor ska ta den rollen, men praktiken visar att det ofta blir så. Kritiker inom sociologisk och organisationsforskning (Ortner and Whitehead, 1981) hävdar att arbetsuppdelningen mellan den privata och publika sfären är det som skapar dagens ojämställdhet mellan män och kvinnor. En nykter, kritisk och förutsättningslös diskussion kring arbetsfördelningen i hemmet, på arbetsplatsen och mellan hem och arbetsplats skulle behövas för att hitta bästa åtgärder som syftar till att ’underlätta’ kvinnors karriärsbyggande inte samtidigt ska leda till det motsatta: mer jobb såväl i hemmet som på jobbet.

Jag tror att den pågående sociala distanseringsperioden har givit män många insikter om den privata sfären som de inte hade tidigare. Jag ser sådana berättelser i det sociala mediaflödet från Sverige och andra länder. Behovet av att dra upp gränser i hemmet mellan jobb och fritid behövs, annars blir man ’galen’ som en fd manlig kollega uttryckte det. Andra män berättar med värme om familjeluncher mitt i veckan och om den nyvunna detaljkännedom om barnens vardag som känns berikande för dem.

Det är nog både en bra tid att ta det där nyktrande samtalet hemma; vem jobbar mest – vem diskar oftast; vem tjänar de större pengarna och vem läser flest läxor; vem åker på fler konferenser och fortutbildningar och vem stannar hemma och skjutsar till träningar en helg till? Ett nyktert samtal man och kvinna emellan om vad konsekvenserna av deras arbetsfördelning blir. Konsekvenser på kort och lång sikt. Ekonomiska, relationella, sociala och psykologiska konsekvenser för både mannen och kvinnan, och framför allt, för barnen i familjen. Barn gör som vi gör, inte det vi säger åt dem att göra. Rannsakande fråga: utifrån våra egna vuxna beteenden, ger vi våra flickor och pojkar samma goda möjligheter att välja fritt i deras framtid? Eller för vi vidare gamla könsroller till dem?

Det vi gör blir vi bra på och det vi tänker på tenderar att expandera. För att skapa ett jämställt samhälle behöver vi först och främst skapa jämställda hem. Det är således allas vårt ansvar att ta tag i den jobbiga, smärtsamma, konfliktfyllda, prestigefyllda och ödesdigra diskussionen vid middagsbordet. Låt oss inleda den med mina barns lågstadielärares ständiga fråga till klassen för att säkerställa att alla mår bra och kommer till tals:

Hur vill vi ha det här?

Camilla Rundberg, evenodds grundare